Delirious


David Guetta - Delirious


Det är inte mycket house/ halv-techno/ utzutz-pop som får mig på fall. Jag tycker att den sortens musik saknar utmaning, den är tråkig och enformig. Ofta fokuserar den på dunket, basen och pulsen, men inte melodi och text. Men några lyckas, däribland David Guetta! Det är ingen musik jag skulle välja att lyssna på, men just det här funkar, det är skön festmusik och har ändå ett tydligt arbete bakom sig. Ett annat exempel är Eric Prydz "nytolkning" av Pink Floyds Proper education, där både bas, melodi och text spelar in.
Så visst, det finns lyckade försök - men det är fan inte många.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0